Tentatider och imorrn är det min tur plus resten av min klass:s(?). IT-rätt är det som gäller denna gång och förhoppningsvis går det vägen men man vet ju aldrig. Ordbajsar man tillräckligt bra så kanske han köper det, hrm.
Intressant ämne ändå, IT-rätt. En så pass gammal lag som t.ex.Avtalslagen som är från början av 1900-talet ska tillämpas på det nya ämne som ständigt förändras, IT. Går inte så jättebra förstås. Faccinerande (stavas det så?)...
Nåja, snart är det dags för ombesiktning. Får se hur jag klarar det den här gången. Danne har iaf fixat de fel som påpekades så om inte jag pajjar bilen på väg till östhammar så ska det inte vara några problem. Det är iof inte så säkert att jag inte pajjar bilen.
En morgon när jag skulle iväg till skolan och skulle ta bilen så funkar inte larmet av nån konstig anledning. Hur mycket man än tröck (jag vet, det heter tryckte men jag tycker det låter bättre med tröck) och tröck på dosan så hände inget. Men då kom jag ju på att larmet hade krånglat förut och det löste vi med att bara låsa upp med nyckeln. Så det är vad jag gör denna gång också. Ljudet som sedan når mina snäckformade öron var inte det ljud jag skulle velat höra en tidig vardagsmorgon när jag kommit hem från ett nattskift, speciellt inte om ljudet kom precis nedanför mitt sovrumsfönstret. Det var nämligen där bilen stod, nedanför grannens sovrumsfönster. Billarmet hade gått igång. Paniken infann sig med rekordfart och jag försökte frenetiskt trycka på dosan för att få tyst på oljudet men jag gick på nit, den var stendöd. Jag slänger mig då in i bilen och stänger igen dörren efter mig i tron om att detta kommer få tyst på larmet. Men icke. Oljudet fortsätter. I en sista släng av desperation startar jag bilen med tanken att om larmet nu ska fortsätta tjuta så kan jag väl iaf försöka köra bort från civilisationen och försöka lösa problemet nånstans i ödemarken. Döm om min förvåning när larmet plötsligt tystnar, efter två meters körning. Perefekt tänker jag och kör vidare in till stan, lyckligt ovetande om vad som komma skall.
På väg in till stan märker jag att larmlyset blinkar ganska fort (har det gjort så förut?) men tänker inget mer på det. Väl framme vid min destination öppnar jag bildörren och det hemska oljudet är tillbaka med full styrka! Det enda jag hinner tänka på är att trycka på larmdosan och det funkar! Larmet tystnar och jag tittar mig lite nervöst omkring och undrar när polisen ska komma och fråga mig om det här verkligen är min bil.
Ingen polis kommer och ingen annan heller för den delen. Jag pustar ut och efter att jag har betalat parkeringsavgiften trycker jag nervöst på larmdosan och till min lättnad hör jag det välbekanta ljudet av larmet som går igång och bilen låses igen.
Jag och bilar...
